det här var ju ingen rolig kväll..

mamma skrev till mej på tåget att morfar hade åkt med cirro (deras hund) till veterinären.

sen så kom jag hem och mormor var här för hon ville inte vara själv hemma och vänta på besked typ.

cirro hade blivit förlamad i bakbenen så han fick dra sej fram med frambenen, helt plötsligt, utan förvarning..

det tog några timmar, sen kom morfar hit, utan hund, och sa att dom hade sagt att det var bäst att ta bort honom..

det är som en tjock filt över huset just nu, och jag vet att det är värre för mormor och morfar där hemma utan cirro.

åtta år blev han, lillpojken. usch vad tomt det kommer att vara hos dem nu. fy. hatar när sånt här händer med djur.

men tur var ju att han inte hade haft nå ont iallafall, alltid nånting positivt i allt det jobbiga. kan inte ens fatta det än.

.