ingenting man behöver läsa.
det är jättejobbigt att erkänna vad som åker runt i min hjärna faktiskt.
en sak jag vill ändra med mej är att jag är så sjuuuk svartsjuk.
det är jättejobbigt faktiskt. och inte speciellt kul för fredde heller.
jag vill verkligen inte känna "jaha, vem skriver han med nurå?" varje gång han får ett sms.
det är inte normalt. det är inte kul för mej heller. skitjobbigt. han har ju rätt att skriva med vem han vill.
men min lillhjärna verkar inte tycka det. det kan bero på allt som har hänt i vårt förhållande tidigare.
men som sagt så var det TIDIGARE. jag vill inte vara kvar i det gamla. jag vill glömma och gå vidare.
det är skitsvårt för mej att släppa det som har varit. både han och jag har växt som människor,
och jag vet att det aldrig kommer bli som det dåliga förut igen. men endå kan jag inte sluta tänka på det.
om jag fick bestämma så skulle vi vara med varandra dygnet runt hela tiden. men det går ju inte.
det är helt omöjligt. vi har egna liv, det funkar inte så.
men samtidigt så är det väldigt jobbigt att vara rädd hela tiden.
för det är jag. rädd att han träffar någon som är "bättre" än mej. någon som är mer som honom.
för en sak är säker, vi är raka motsatserna till varandra, men det finns ingen som jag älskar mer än fredrik.
jag vill inte tänka på det gamla. jag vill minnas alla bra stunder, inte det som har skitit sej.
allting är ju bra nu, så varför är det så svårt att bara släppa resten? hatar det här.
jag hoppas att han förstår mej oxå, att det inte är så lätt hela tiden.
om du ser det här så ska du veta att du är det sista jag tänker på innan jag somnar,
och det första jag tänker på när jag vaknar. jag älskar dej fredrik, och nu ska jag bli bättre!
Men lilla Emelie, Fredrik kan inte hitta en bättre tjej. Visstvisst jag har känt dig bara cirka ett halv år, eller mer exakt sen skolan började. Men det jag har sätt utav dig är att du är en toppen tjej, en riktig 10poängar. Och så in i helvete söt! Så jag kommer spöa upp dig om du tänker sådära igen! Och frästen, det löser sig. Jag kan lova det. Svarsjuka är faktiskt bara ett bevis på kärlek, att man bryr sig om den personen! Puss påre :*
Men gumman min.. nu sitter jag här med tårar i ögonen. Så brukar det ju inte bli när jag läser bloggen. Snyft snyft..
Ja svartsjuka ÄR jobbigt och svårt. MEN ändå ett sorts bevis på kärleken. Men det får ju inte ta överhand. Jag kan känna igen mej i dina ord..
Största kraaaamen till dej lillan från mamsen tramsen din!