det här med bloggpaus var inte riktigt min grej.
kan ju berätta lite om helgen iallafall.

låg i soffan typ hela dagen i min älskade onepiece och halvsov tills klockan var.. 7?
då ringde adam och frågade (tvingade) mej om jag skulle till ånge.
jag var sjukt trött så jag tänkte inte åka egentligen, men då skriver sofie och frågar om vi ska hitta på nåt.
så jag skyndade mej & duschade & så. sen kom hon och hämtade mej,  mamma och ulf.
dom skulle till nån kompis i ånge.

jag och sofie drog hem till henne en sväng och kollade när eric saade sjöng, sen fixade vi oss lite innan vi drog ut.
var hos robin en sväng men det sög så vi åkte runt i ånge ett tag tills anna skrev att vi skulle komma till robin igen.
dom var utanför så vi pratade om allt och inget ett tag.
skönt att vi fortfarande har rätt mycket gemensamt efter att inte ha pratat på flera år.
vi var supertighta förut, både jag, anna och sofie. men sen har vi typ glidit ifrån varandra.
så det var asroligt att umgås med sofie, och anna den kvällen. måste bli bättre på det!

det blev lite bråk osv på kvällskvisten, så vi pallade inte vara kvar i lägenheten.
senare på kvällen åkte vi till anna & erik och var där en sväng tills vi hämtade mamma och ulf och åkte hem.
jag var så jävla trött hela dagen så det kändes inte som att det var värt att vara i ånge längre endå.

mamma och ulf var aspackade, haha! närå men inte helt nyktra kan man väl säga.
så söndagen var rätt lugn, dom var bakis, jag sov länge och på kvällen åkte vi till ånge och
handlade shampo och balsam innan vi for till peter och birgitta för att jag behövde hjälp med matten.
så otroligt snällt att ställa upp!
önskar att det fanns fler som dom som KAN förklara på fler än ett sätt i matten så man förstår.
det är tydligen brist på BRA lärare nuförtiden. jävla skitlärare allihopa,
iallafall alla mattelärare jag har haft på gymnasiet hittills. SÄMST.




ooups, långt inlägg.
nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli halv fem så jag kan åka hem nångång.
jag längtar verkligen efter fredde nu, han får mej alltid på bra humör igen.
och om han inte får det så står han endå ut med en surpuppa till flickvän, jag älskar honom för det.
finns inget bättre än att bara gråta ut i hans famn fast man egentligen kanske inte ens är lessen.
men bara av att veta att man kan göra det är en sån skön känsla.

min andra halva.
på nåt sätt kommer det alltid att vara vi.
det bara är så!